Länge sedan

Idag hände något obehagligt. Vaknade i morse med en fruktansvärd smärta i bröstet som gick ut i ryggen och upp i halsen.

Försökte hålla mig lugn men har SLE och det kan lätt sätta sig som en hjärtmuskelinflammation vilket kan sluta riktigt illa.

När en halvtimme gått och det inte blivit bättre ringde jag 112. Ambulansen kom riktigt snabbt med tanke på avstånden här i trakten.

Medan jag väntade ringde jag min närmaste granne (kl 06.00) och hon kom in direkt. Vågade inte lämna mina hundar utan uppsikt. Jag känner mig så lyckligt lottad!!!!

På väg in till KSS fick jag nitrospray vilket lättade lite på trycket så att det åtminstone inte gjorde ont att prata. Därefter fick jag morfin och det gjorde nytta. Vad i princip smärtfri när jag kom in på sjukhuset.

EKG och blodprover togs. Eftersom jag har en blockering i hjärtat kunde de inte avläsa något av EKG:et. Blodproverna var bra. Det konstaterades att jag hade haft kramp i hjärtmuskeln. Ville naturligtvis veta hur det kunde bli så. Men.... Det fanns det inget svar på.

Fick åka hem efter fyra timmar och har mått bra sedan dess.

Det som slår mig är att det känns okej för läkarna att inte ta reda på orsaken. Som att lägga plåster på ett sår som inte är rengjort. Hrmmmmm